Hangö 13de Teaterträff, 10-13 juni 2004

Efter vårens möten, förberedelser och förväntan blev festivalen en succé med närmare 40 evenemang, nya utrymmen och bra stämning. Regnet öste ner under tre av de fyra festivaldagarna, men alla utomhusföreställningar kunde genomföras och publiktillströmningen var lite större än förra året, närmare bestämt 2169 åskådare.

Föreningens styrelse var sammansatt av Antonia Ringbom (ordf.), Miki Pöysti (viceordf.), Paula Rehn-Sirén, Patrick Henriksen, Alma Pöysti och Frank Skog. Suppleanter var Anders Sundström och Maria Sid-Achrén. Utanför styrelsen fungerade dessutom Niklas von Weissenberg (teknikansvarig), Lena Nyström (kassör) och Matilda Sundström (sekreterare). Revisorer var Tia Ekström och Gun Österberg.

Före träffen

Inför årets Teaterträff fanns det ett akut behov av nya utrymmen. Eftersom Mekano-byggnaden inte på flera år stått till förfogande, har det rått brist på större lokaler för vissa mer krävande föreställningar. Ute på det gamla militärområdet på Drottningberg i Hangö fanns svaret på problemen: Marinbasen (av Teaterträffen kallad Området). Trots den höga hyran bestämde styrelsen att det var värt att satsa på de nya utrymmena som dels är placerade mycket strategiskt i Östra hamnen nära resten av spelplatserna, dels utgör en koncentrerad bas för Teaterträffens verksamhet. Det nyrenoverade Granitmagasinet blev en perfekt festlokal, den enorma Plåthallen rymde föreställningar som Personkrets 3:1 och Symphony, medan den tömda verkstaden blev en underground teatersalong där bilar kunde köra in under För att vi är värda det... Området visade sig vara mycket viktigt för ”roudandet” också, eftersom transporter och uppdelningen av utrustning och scenografi kunde ske på ett och samma ställe, inte utspritt över hela Hangö som tidigare.

Egentligen satte Hangö 13de Teaterträff igång måndagen den 7 juni då arbetet med att bygga upp scenografier, läktare och ljus- och ljudsystem på sammanlagt 14 spelplatser inleddes. Det byggdes läktare av 600 staplade lastpallar, banderoller tillverkades och sattes upp, lastbilar tömdes, biljetter skrevs, smörgåsar lagades och utrymmen städades. Ingenting av detta skulle ha skett utan de sammanlagt 50 unga frivilliga personer som under veckan dök upp i Hangö för att hjälpa till med festivalen

På måndagen startade också en fäktningskurs som drogs av Seppo Kumpulainen (lektor i rörelse vid Teaterhögskolan). Kursen avslutades torsdagen den 10 juni då Teaterträffen öppnades, och under öppningens skål kunde besökarna beundra de 12 fäktarnas skickliga kamp.

Under träffen

Det hör numera redan till teaterträffstradition att inleda veckoslutet med en debatt. Rubriken för årets diskussion löd: ”Fräna fusioner – fria fraktioner?” och handlade om teatersamarbete på olika villkor. I panelen satt Paul Olin, Bengt Ahlfors, Camilla Hellberg och Ville Sandqvist. Carolina Frände från Sverige var inbjuden att delta i panelen men fick förhinder i sista minuten. Maria Sid-Achrén förde ordet. Under de dryga två timmarna hann paneldeltagarna och publiken komma med flera synpunkter på hur den finlandssvenska teatervärlden borde fortsätta existera, vilka former av samarbete som ger mer liv åt teatern och huruvida små eller stora teatrar är viktigare. Debatten drog stor publik (över 100 personer).

Torsdagsprogrammet var i år mycket digert och välbesökt. Gästspelet från Sverige, Ett vackert barn (Riksteatern), med Fredrik Evers och Iwar Wiklander på Brankis scen lockade 120 personer. I strilregn och blåst tog sig publiken därefter ut till De fyra vindarnas hus där utomhusversionen av Två män i ett tält (II) trots vädret blev en succé. Många i publiken kom ihåg Två män i ett tält (I) för tio år sedan på samma plats och ville återuppleva skrattet från då. 160 personer satt nu på berget i vinterjackor och regnkläder i över två timmar. Väl inne i restaurangen igen avslutades kvällen med Robert Jägerhorns fantastiska trollerishow som efter framgången i världsmästerskapen sällan setts i Finland.

Om 2003 var året för barnteater (både seminarium och föreställningar), blev 2004 en satsning på ungdomskultur. På programmet fanns tre föreställningar av och med elever från Teaterhögskolan och nio korta stycken av elever från Tryckeriteatern/VNF. Dessutom kom turnépjäserna Amsterdam (Maria Salomaa, Camilla Hellberg och Mia Hafrén) och The Hamlets (Svenska Teatern) till Hangö. Också De fyra små flickorna (Projekt Picasso) handlade om barndom och uppväxt. Därutöver visades ungdomsfilmen Jaga Jordan (av Arn-Henrik Blomqvist) och fling – en serie av, med och för unga, regisserad av Ulrika Bengts. Filmvisningen på söndag förmiddag fyllde hela biosalongen (över 200 människor).

Förutom temat ungdomskultur kunde man under årets Teaterträff skönja ett annat tema: samhällskritik. Personkrets 3:1 (Sirius Teatern), För att vi är värda det (Finlandssvenska Teatern) och Ett vackert barn (Riksteatern, Sverige) handlade alla på sätt eller annat om bristerna i vårt nordiska/kapitalistiska/genmanipulerade samhälle. Personkrets 3:1 med sina fem timmar kom att bli den längsta föreställningen i Hangö Teaterträffs historia. Plåthallen passade utmärkt för eposet av Lars Norén; dammet, fukten och kylan i hallen gjorde att berättelsen om samhällets utstötta och bortglömda blev verkligare än på någon vanlig teaterscen. Publiken värmdes av filtar, fisksoppa och varandra. Teaterträffen i Hangö har alltid försökt göra det möjligt för publiken att se allt - men i år bröts den här principen mer än tidigare. Medan Personkrets 3:1 höll på gavs två andra föreställningar: Och med natten, ångesten (Club Mazurka & Tryckeriteatern) och För att vi är värda det (Finlandssvenska Teatern). Arrangemanget visade sig vara lyckat i det här fallet.

Till festivalen i Hangö kom för första gången ett gästspel från Norge: Røverdronningen (Musidra teater) av och med Camilla Tøstrup. Turnéföreställningen har fått mycket uppmärksamhet på flera nordiska festivaler och fungerade perfekt i Hangö Teaterträffs kontext med sin enkla scenografi och sitt viktiga budskap. Tøstrups föreställning går under definitionen ”fortelleteater” och berättar med dockor och röster historien om den indiska banditdrottningen Phoolan Devis traumatiska barndom.

Skunkteatern gästade Hangö Teaterträff med två föreställningar: Släkt eller Det bjuder jag på och Bella Blå. Den senare hölls under hela lördagen i Frälsningsarméns gamla byggnad i centrum av Hangö där folk fick guidningar i legenden Bella Blås hem varje timme. Samtidigt stod Radioteatern för en uppspelning av Susanne Ringells pjäs Och om bettlare och vägmän i Tellinas matsal, där publiken bjöds på mjöd och struvor. Lilla Teatern gav den omtyckta absurdistiska Göthe-pjäsen Byta Trottoar i ett fullsatt magasin i Östra hamnen och sedan var det dags för DuvTeaterns Vita skuggor som tidigare setts i Helsingfors bara ett fåtal gånger. I Plåthallen städades golven för dansimprovisationsföreställningen Symphony; gruppen Pikinini Meri från Åbo valde att under Teaterträffen framföra en av sina unika shower där ingenting är inövat, varken musik eller dans, och resultatet i den fuktiga men utmanande Plåthallen var fascinerande.

Lördagens helaftonsföreställning Tomas Indal (Wasa Teater) drog 200 människor till Brankis samtidigt som de teatersalongströtta hade dragit sig till Restaurang Pirate där gruppen Trots Allt bjöd på underhållning i form av krogshowen Allvar, Sorg och Skam. Kvällens fest drog igång lite försenat vid halvtiotiden på kvällen i det nya festutrymmet på Området. Programmet bestod av utdrag från Teater Viirus’ Populistisk skit samt två orkestrar - Kioskvältarna och The Lookalikes.

Festivalens barnteaterföreställningar utgjordes av Nils-Otto räddar Afrikas elefanter (Unga Teatern) och Maskmysteriet. Den senare spelades av barn från Kronohagens lågstadium på söndagsmorgonen. Samtidigt började ungdomsfilmerna rulla på Bio Olympia. I Casinos vindskabinett bjöd Teater Geist dessutom på estradunderhållning om Strindbergs kvinnor mitt på dagen: Djävla karl!!!. Publiken hittade till de olika evenemangen, vilket betyder att det parallella programmet också här fungerade fint, d.v.s. något för barn, något för unga och vuxna och något för lite äldre personer.

Småningom led Hangö Teaterträff mot sitt slut men i år blev den längre än vanligt. I Garaget gavs Arrabal (Projekt 1) och efter det var det dags för Släkt (Skunkteatern). Båda pjäserna hade i Helsingfors spelats på små scener (Nya Verandan respektive Viirus-Labbet) under en relativt kort tid, och i Hangö fick publiken chansen att se dem för sista gången. Teaterträffen avslutades mycket sent på eftermiddagen, vilket kanske inte enbart var bra, åtminstone med tanke på städning och lastande och ordnande. Krafterna bland frivilligarbetarna är inte oändlig. Söndagens sena föreställningar (efter kl. 15) är inte att rekommendera i fortsättningen, även om det var värt att prova ett sådant arrangemang.

Efter träffen

Trots det fula vädret, som nog på söndagen blev vackert, drog föreställningarna i Hangö stor publik. Totala antalet biljetter sålda var 2169, men hit räknas inte gratisevenemangen som utgjordes av debatten, Luft under vingarna (monolog ombord på sumpen Jehu från Åland), Allvar, Sorg och Skam (Trots Allt) och filmerna på söndagen. Den uppskattade publiken vid dessa var sammanlagt ca 270. I år prövades ett biljettförsäljningssystem i samarbete med Luckan i Helsingfors som fungerade rätt så bra men kunde förbättras eftersom det inte gav hangöborna någon möjlighet att reservera eller köpa biljetter i förväg.

Hangö Teaterträff har i år igen visat sig vara en mycket viktig festival och en fungerande avslutning på teatersäsongen i Finland. Intresset för festivalen har ökat både i Finland och utomlands, och det finns många som undrar varför Hangö Teaterträff inte blir en ”megafestival”. Arbetsgruppen försöker varje år hålla festivalen ”liten och luftig”, eftersom vi tror på en intensiv och småskalig festivalform och eftersom utrymmena i Hangö till en viss del begränsar festivalens omfattning. Men programmet växer ofta tills arrangemangen blir nästan ohållbara p.g.a. mycket krävande uppsättningar, alltför pressad tidtabell och för många föreställningar. Hela festivalen fungerar på frivilligbasis, förutom festivalsekreteraren som får en tre månaders lön tack vare de bidrag vi fått.

Hangö Teaterträff r.f. har avslutat verksamhetsåret för 2004 och är nöjd med festivalen. Arbetet för inkommande träff pågår redan nu och kommer att intensifieras till våren. Ett stort tack går till alla frivilliga medhjälpare som gjorde Hangö 13de Teaterträff möjlig också i år! Tack till alla skådespelare, regissörer, scenografer och tekniker som deltog i festivalen utan ersättning. Ett tack också till våra understödare för i år: Svenska kulturfonden, Undervisningsministeriet, Hangö stad, Nylands konstkommission och Föreningen Konstsamfundet som alla förhoppningsvis också i framtiden vill stöda Hangö Teaterträff.

Vi är också tacksamma för allt stöd som Vivica Bandler visat för Teaterträffen genom tiderna.

Helsingfors 6.9.2004.