Hangö 14de Teaterträff, 9-12 juni 2005

Hangö 14de Teaterträff gick av stapeln 9-12 juni 2005. Under fyra dagar rymdes 32 föreställningar, två workshops och en diskussion plus diverse annat program. Nytt  var det parallella programmet under fredag och lördag. Sammanlagt såldes 2789 biljetter till evenemangen under Hangö 14de Teaterträff.

I början av verksamhetsåret 2005 valdes ny styrelse: Antonia Ringbom är Teaterträffens ordförande; styrelsemedlemmar är Erik Pöysti, Paula Rehn-Sirén, Patrick Henriksen, Marina Meinander och Anders Sundström, medan Susanna Ringbom och Alma Pöysti är suppleanter. Utanför styrelsen sitter Nicke von Weissenberg (teknikchef), Matilda Sundström (sekreterare), Lena Nyström (kassör) och Matti Raita (roudaransvarig).

Före träffen

Enligt förra årets önskemål ordnades under våren en gratis roudarkurs för frivilliga teaterträffsarbetare. Problemet under tidigare år var att det fanns många ivriga hjälpsamma händer men mycket få kunniga sådana. Därför ansåg styrelsen och tekniska chefen att åtminstone en del av de frivilliga borde utbildas. Under ett veckoslut i april samlades ca 20 tryckiselever och andra mer eller mindre erfarna unga roudare för att riva ner en scenografi och ett ljussystem, lära sig om ljud och ljus och elektricitet och använda sina kunskaper i praktiken. Kursdragare var Nicke von Weissenberg, Matti Raita, Anders Sundström, Martin Stenius och Mari Agge. Kursen visade sig vara mycket nyttig för både dragare och deltagare, och under nästa år planeras en fortsättningskurs.

I Hangö inleddes roudandet under ett städtalko veckan före festivalen. De utrymmen som i år användes är alla bekanta från tidigare, men många av dem måste städas eller få nya läktare. I samband med städtalkot hölls också ett litet västnyländskt pressinfo där ”roudarmiraklet” Hangö Teaterträff presenterades. Miraklet består i att det spelas över 30 föreställningar i 13 olika utrymmen varav många saknar alla egenskaper som ett teaterutrymme borde ha (dvs. elektricitet, teknik, scen, läktare, upphängningsmöjligheter i taket –  för att inte tala om omklädningsrum, vatten, rena golv eller värme...). All teknik (10 kubikmeter) fraktas från Helsingfors; läktarna byggs av gammalt virke, stolar, bord eller lastpallar; scenerna består oftast av det golvutrymme som inte är täckt av läktare; och elektriciteten dras mellan de olika utrymmen via träd och buskage. Och allt som görs före och under festivalen för att bygga upp de olika spelutrymmena sker på frivillig basis (förutom Nicke von Weissenberg som för första gången i år fått ersättning för sina tjänster, och Matilda Sundström som numera sköter teaterträffsarbetet inom ramen för tjänsten som länskonstnär i Nyland).

Redan måndagen den 6 juni började det hända saker i Hangö. Turboteatern, bestående av Teaterhögskolans fyror (numera utexaminerade magistrar), repeterade En pjäs om en fusion(av Ingemar Raukola) i Warrantmagasinet. Turboteatern hade uppstått under de sista veckorna i maj som en följd av att den redan inbjudna teaterhögskoleproduktionen Grönholms metod(regi Anna Allgulin) i sista minuten nekades rättigheterna att uppföras under Teaterträffen.

I Astrea höll Sonja Ahlfors och Joanna Wingren (från gruppen Subfrau) en drag king-kurs för kvinnliga skådespelare. Till Teaterträffens öppning på torsdagen anlände plötsligt ett gäng långhåriga, blyga, men mycket kvinnoinspejande killar – resultatet av en lyckad och omtyckt kurs.

Under träffen

Hangö Teaterträff inleddes med en diskussion om den finlandssvenska teatervärldens mångkulturella aspekter, eller snarare avsaknaden av dem. Idén om att diskutera teaterns öppenhet inför andra kulturer och traditioner kändes från början mycket viktig, trots att många förundrade sig och frågade om det verkligen är aktuellt med en sådan diskussion i ett land som knappt har några invandrare. De fyra samtalen som rullades upp under torsdag eftermiddag på Tellina gick under rubriken Vem är rädd för svarte man? – Int’ jag! 4 personliga samtal om kulturkrockar, gränsöverskridningar och om vår så kallade vidsynthet. De inbjudna gästerna, som kom från olika länder och områden inom teatern, bidrog tillsammans med den lilla men intresserade publiken, till att få fram kloka insikter i hur kulturellt och språkligt utanförskap uppfattas och behandlas inom vår teatervärld.

Utanförskap och annorlundaskap i olika former blev under årets teaterträff ett genomgående tema. Det svenska gästspelet Mitt liv som tjock (Teater Scenario) behandlade det fysiska utanförskapet som den feta upplever i en värld av smala ideal; Sirius Teaterns Fastighetsskötaren berättade historien om den annorlundes, lösdrivarens, labyrint av utslagenhet; i Ansikte mot ansikte (Trots Allt) fick åskådaren ta del av utseendets normer och förmåga att dela in människor i passande och opassande; dansteatermusikföreställningen Tolerance (Pikinini Meri) bar namnet på ett av nyckelorden i sammanhanget och tog upp frågan om att bli ignorerad eller erkänd; medan den språkliga identiteten och tillhörigheten kom fram i Tuntemattomampi sotilas. Annorlundaskapet fick kanske sin kulmen i lördagseftermiddagens föreställning Spoonface (Klockriketeatern) med hela den komplicerade värld som den autistiska flickan återgav och på söndagen avslutades både festivalen och temat med ungdomsföreställningen Cyrano (Unga Teatern) där utseendefixeringen togs upp igen.

Hangö 14de Teaterträff gästades av hela tre utländska grupper: Teater Scenario från Stockholm med Mitt liv som tjock, Slabang från Göteborg som uppförde kavalkaden Dans i mörker på fredagskvällen, samt Teatrino Giullare från Bologna, Italien med dockteaterföreställningen Serenate.

Det blev mycket barnteater under årets träff – sammanlagt åtta föreställningar och en dockteaterverkstad för barn – och alla var så gott som fullsatta. På programmet fanns flera pjäser om kvinnor och deras kroppar och tankar: Voj huh huh! (Teater Josefina), Skinfood (Ahlfors, Wingren, Pentti) och På kökssidan (Soppteater), förutom den redan nämnda Mitt liv som tjock. De långa helaftonsföreställningarna var inte så många i år, men visst rymdes de med: Viirus gav den sista föreställningen av Barnet med badvattnet; Fastighetsskötaren spelades i den enorma Plåthallen med 2,5 ton byggnadsställningar på scen; Minnen av vatten (Svenska Teatern) lockade många på lördagskvällen, likaså Pilsnerpojkarnas Priset som gavs samtidigt.

Två föreställningar gick på finska – Ei saa peittää (Aurinkoteatteri) och Don Quijote (Teatteri Pensas), och två var i princip ordlösa (Serenate och Circus Sergej). Med rymdes också två skolproduktioner – En midsommarnattsdröm (Svenska Yrkeshögskolan) och Solägget (Tryckeriteatern/VNF) – samt Studentteaterns Särskild och Trots Allts Ansikte mot ansikte. Under festivalen gavs hela tre produktioner av Taiminetuotanto: Thomas & Tryggve, Brännmärkt och Olycka & Elände.

Festen på lördagen hade stämning av rockkonsert med FORK och tre orkestrar, över 300 människor och läcker mat. Under Festen delades det traditionella Weissenberg-priset ut till Jonatan Sundström för ovärderliga insatser inom roudandet. Det nya Gi-priset, som instiftades 2004 för koordineringstalanger och biljettbriljans, gick i år till Paula Rehn-Sirén.

Efter träffen

Det parallella programmet under de två livligaste festivaldagarna visade sig vara en bra lösning eftersom den tillät en ökning av biljettförsäljningen och gjorde programmet mindre kompakt, med längre pauser mellan föreställningarna. Alla föreställningar hade publik, ingen sågs av mindre än 30 personer, och den mest fullsatta var Spoonface med drygt 160 åskådare, förutom Festen. Den sammanlagda publiksiffran på närmare 2800 biljetter (exkl. gratisevenemangen, dvs. diskussionen, Springmask och Don Quijote, vars sammanlagda åskådarantal uppskattas till 130) betyder en ökning på 30 % jämfört med 2004.

I efterhand har styrelsen och de medverkande kunnat konstatera vad som borde förbättras: biljettsystemet fungerade bättre än föregående år men ändå inte helt bra;  informationsspridningen borde ske mer effektivt, både före och under Teaterträffen, något som bara är möjligt om en press- och marknadsföringsansvarig anställs för uppgiften; och roudararbetet behöver också en egen koordinator eftersom de tekniskt ansvariga inte har tid eller möjlighet att sköta det arbetet.

Överlag förlöpte den 14de Teaterträffen i Hangö mycket bra, vilket också kunde läsas i de finlandssvenska tidningarna som uppmärksammade festivalen mer än någonsin tidigare. Feedbacken från både publik och medverkande var nästan enbart positiv, både vad gällde de praktiska arrangemangen och den konstnärliga kvaliteten.