Människor sitter framför en screen där Marta Keil håller tal.

Keynote med Marta Keil: Vad kan vi lära oss av konstinstitutioners trötta kroppar?

Pris: 0 € Längd: 1,5 h Språk: engelska

Trötthet verkar vara ett av de dominerande tillstånd som formar det nuvarande scenkonstfältet. Utarmade av den ständiga jakten på nya, mer tilltalande idéer, bristen på medel, platser och möjligheter, behovet av att ständigt ta ställning, kravet på att upprätthålla sin synlighet och den ändlösa konkurrensen, vi överväldigas av en allt djupare alienation. Konstarbetarna är utmattade och så är även konstinstitutionerna.

Det är just därför det är långt ifrån tillräckligt att dekonstruera dominerande berättelser, avslöja ömsesidiga beroenden och avslöja politiska förvecklingar, även om det fortfarande är viktigt. Kanske är det som behövs just nu ett annat förhållningssätt till institutionskritik: ett regenerativt och närande sådant, som skulle erbjuda förutsättningar för att föreställa sig och experimentera med nya möjliga arbetssätt och sätt att ta ansvar för fältet – och den värld vi lever i. Hur, ur detta perspektiv, kan nya konstnärer förändra det institutionella fält som de kommer att träda in i direkt efter examen? Hur kan kuratorer bli deras allierade i denna process? Vilka uppfattningar, arbetsmetoder och förväntningar behöver vi göra oss av med för att kunna möta varandra halvvägs?

Marta Keils föreläsning följs av en paneldiskussion med Keil, Kerstin Schroth, Minna Lund och Antonia Henn. Eeva Bergroth modererar samtalet.

Eskus – Performancecentrum har bjudit in internationellt erkända scenkonstkuratorer för att diskutera aktuella frågor inom ramen för Hangö Teaterträff. Eskus är ett nätverk och en plattform för finska scenkonstgrupper, -kollektiv och -festivaler. Ett av deras mål är att främja internationellt utbyte och samarbete, skapa nya kontakter och möjligheter samt utveckla de strukturer som möjliggör internationellt samarbete. Hangö Teaterträff är en av Eskus 26 medlemsorganisationer.

Marta Keil är scenkonstkurator, dramaturg och forskare baserad i Utrecht. Hennes kurator- och forskningspraktik syftar till att förnya instituten inom scenkonstområdet och bygga transnationella allianser. Hon samarbetar som frilansande dramaturg, kurator, lärare och rådgivare med olika europeiska institutioner och konstnärer. För närvarande är hon stipendiat i BAK (basis voor actuele kunst) Fellowship for Situated Practice (2023–2024) och hon samarbetar med DAS Theatre i Amsterdam som teorihandledare. Nyligen kurerade hon ett konstnärligt forskningsprojekt Breaking the Spell, samproducerat av Residenz Schauspiel Leipzig, München Kammerspiele, Performing Arts Institute i Warszawa och Viernulvier i Gent (2022–2023) och samarbetade med New Theatre Institute of Latvia i Riga och Rosendal Teater i Trondheim för projektet The Shakedown (2022–2023). Marta har en doktorsexamen i kulturstudier och är medlem i Performing Arts Institute-kollektivet i Warszawa.

Kerstin Schroth är kurator och konstnärlig ledare baserad i Berlin och Paris. År 2019 utsågs hon till konstnärlig ledare för den samtida dansfestivalen Liikkeellä marraskuussa. Hon föreläser också vid universitetet i Gießen, K3 Hamburg, Sommerakademie Berlin, Stockholms konstnärliga högskola och Konstuniversitetet i Helsingfors. Hennes kurser omfattar kuratoriella koncept, produktionsutveckling, distribution och turnéorganisation samt kommunikation mellan konstnärer och kuratorer.

Antonia Henn är skådespelare och regissör i början av sin konstnärliga bana, och fungerar på det så kallade fria fältet i Helsingfors. Hon utexaminerades från S-programmet på teaterhögskolan år 2021 och har efter det främst arbetat med att skapa egna scenkonstverk. Antonia är intresserad av tvärkonstnärliga samarbeten, svåra känslor och ärlighet.

Minna Lund är en teaterregissör och kurator baserad i Helsingfors, vars konstnärliga arbete är kopplat till scenen, skrivande och organiserande av olika tvärkonstnärliga evenemang. Lund är för närvarande intresserad av att tänka på scenen som ett altare för önskningar och längtan och av att leta efter okonventioner inom teatern. I hennes verk upprepas ofta grundläggande frågor om livets fortsättning och hennes scenformer sträcker sig från konceptuella samtida föreställningar till klassiska tolkningar på stadsteatrar.