Gullig som fan: Cuteness Overload på cyberscenen


Texten är skriven under Kritikbyråns kritikverkstad med Cecilia Djurberg under Hangö Teaterträff 2020. Texten var först publicerad på webbplatsen för Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF). Resten av texterna hittar du här.

Kladdigt läppstift, latexstrumpor och bebisspråk – Cuteness Overload tar oss med på en resa genom avgrunderna av kitschig gullighet och kvinnlig monstruösitet.

Filmen som visas på Yle Arenan under den digitala upplagan av Hangö Teaterträff 2020 är baserad på en scenkonstföreställning från 2017, men är samtidigt ett nytt verk som oscillerar mellan scenföreställning och film.

I ett hav av duntäcken gosar ÖFA-Kollektivets Nadja Hjorton och Lisen Rosell. Med långa korkskruvslockar, rosa läppstift och bekymmerslös attityd personifierar de gullighet genom groteskt förvrängda symboler. Efter en stund utvecklas deras harmlösa lek till en lustfylld förhandling av maktpositioner. De smiskar varandra och arrangerar varandras kroppar som små dockor medan de skrattar högljutt och ibland snarkande.

Hjorton och Rosell vänder upp och ned på förväntningar av vad ’gulliga flickor’ ska vara och visar en flerdimensionell bild av femininitet där de pendlar mellan naivitet, gullighet och groteskeri.

Det är inte enkelt att tolka dessa två övergulliga protagonister som växlar konstant från att vara söta till att vara löjliga, men aldrig främmande styrda: De överlämnar sig åt varandra självmant, låter sig domineras, klappas, örfilas och kyssas. När rollerna i dom-sub-leken växlar, sätter sig Rosell på Hjorton och tittar rakt in kameran.

Triumfen speglar hennes handlingsmakt och njutning – och kanske finns det också en smula elakhet i hennes blick?

Vad som gör Cuteness Overload så fascinerande är att femininitet framställs som ett spektrum där kvinnor kan vara söta och harmlösa, men så småningom börja morra som djur, stöna, skrika, filosofera över separationen av fekalier och vardags-/lyxliv, vara äckliga eller bara ligga lata. Teaterfilmen är en hyllning till ambivalens: Ibland är scenkonstnärernas gullighet vidunderlig, ohygglig och nästan skrämmande, men ofta även skrattretande.

Cuteness Overload lyckas inte bara utmana maktstrukturer och förväntningar kring könsidentitet och femininitet, utan också att översätta scenkonst till den digitala sfären på ett intelligent vis.


Text: Julia Stina Schmidt

Kolla på Hangö teaterträffs festivalsändning här.