Texten är skriven under Kritikbyråns kritikverkstad med Cecilia Djurberg under Hangö Teaterträff 2020. Texten var först publicerad på webbplatsen för Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF). Resten av texterna hittar du här.
En vuxen man (Alex Holmlund) återvänder på grund av pågående pandemi till sitt pojkrum och blir sittande framför ett tv-spel. Publikens roll är att med olika kommandon få fart på Torbjörn, uppmuntra och sparra honom så att han – inom tjugo minuter – kan lämna in en rapport till sin chef, spelad av Ole Öwre. Detta ska förhindra jordens undergång, och det börjar bli bråttom. Inte konstigt att Torbjörn är förlamad.
Den halvtimme långa interaktiva och delvis improviserade föreställningen Torbjörn Live är en kombination av datorspel, tv och teater. Den premiärvisades på Yle Arenan under den digitala upplagan av Hangö teaterträff.
Publiken får hjälpa Torbjörn att flytta sig mellan olika nivåer. Han har i uppgift att öva sig i ”att känna hur kärlek känns”, ambition, känslokontroll och självförtroende.
Det går nu sådär, både för Torbjörn att samla sig för sitt uppdrag och för föreställningen.
Improvisationsteater är en delikat balansakt, där ledaren, ett slags stand-in-regissör på scen (i det här fallet på skärm) har att navigera mellan publikens önskemål och vad som är praktiskt genomförbart och ändamålsenligt för att driva föreställningen framåt. Risken finns att publiken försöker att styra alltför mycket så att det dramatiska går i stå.
Nu är ju det statiskt stillastående, Torbjörns loja passivitet, just det dilemma Torbjörn Live gestaltar och kan därför motiveras. Som publik känns det också belönande att få vara delaktig, att inges känslan av att kunna påverka utfallet. Men man hade kunnat klara sig med mindre delaktighet av medspelare och tydligare styrning från spelledarens sida.
Den rollen har Joel Forsbacka. Han läser upp kommandona, sekunderad av Henrik Gullmets vid klippbordet. Holmlund fyller de frysta pauserna mellan kommandona rätt bra, med mer eget agerande hade han tagit kommandot, vilket kanske inte hade skadat. Det beror förstås på vad man eftersträvar: spelkänsla eller traditionellt teaterintryck.
Spelet ger oss ingen lösning på vad vi ska ta oss till med Torbjörn, men avsikten är sannolikt att ge spelarna ett ögonblicks verklighetsflykt med efterföljande tomhetskänsla.
Text: Barbro Enckell-Grimm
Kolla på Hangö Teaterträffs festivalsändning här.