Det är inte underligt ifall du under de senaste veckorna, månaderna, kanske rentav åren känt en allt större oro för framtiden och de krafter som nu går till angrepp mot konsten och kulturen. Här följer en resumé över den rådande situationen, några repliker från kollegor på scenkonstfältet, och förslag på hur du kan blicka framåt, över Finlands gränser, tills vindarna vänder igen.
Beslutsfattarna – och särskilt den nya regeringen som tillsattes sommaren 2023 – har allt kraftfullare talat om den stigande statsskulden som beräknas stiga upp till 162 miljarder euro i slutet av år 2024. Den finländska regeringen har med alla medel velat undvika att hamna på EU:s observationslista över stater med underskottsbudgeter på över 3 procent, eller med skulder på över 60 procent i förhållande till deras årliga BNP – och lyckades med det också i år. Trots sakkunnigas avvikande åsikter, kvarstår det politiska trycket på att lätta statsskulden.
I år låg statsbudgeten på 88 miljarder euro, av vilka undervisnings- och kulturministeriet förvaltade ungefär 8 miljarder euro. Med den summan understöder staten utbildning, forskning, konst och kultur, idrott och ungdomsarbete. Av dessa 8 miljarder euro har konsten och kulturen fått ungefär 556 miljoner euro – eller cirka 0,8 procent av statsbudgeten. Av dessa 556 miljoner har igen de föreställande konstarterna, det vill säga teater, dans och cirkus, tilldelats cirka 134 miljoner euro.
De nedskärningar i kulturbudgeten som regeringen nu kommer att införa för år 2025 och de föreslagna nedskärningarna för år 2026 kan i värsta fall skada det finländska scenkonstfältet för en lång tid framöver.
Det statliga stödet för konst och kultur skars redan i år med lite över 8 miljoner euro. Bidragen för vos-teatrarna minskade något i relation till deras utgifter, medan Centret för konstfrämjande (Taike) var tvungen att göra historiska nedskärningar på 5 procent i förhållande till året innan. Centrets bidrag till de fria scenkonstgrupperna var 8,6 miljoner euro, en minskning på 3 procent.
Tisdagen 3.9.2024 fattade regeringen beslutet att minska kulturstödet med 17,3 miljoner euro nästa år, av vilka merparten, 10,8 miljoner euro (-7 procent) tas från de så kallade statsunderstödda vos-teatrarna, orkestrarna och museerna. De resterande 6,5 miljonerna dras från de understöd som fördelas av Taike och Finlands filmstiftelse. Också om budgetförhandlingarna inte den här gången ledde till fullt lika stora nedskärningar som föreslagits, är nedskärningarna för kulturens del enorma. Ifall undervisnings- och kulturministeriets nedskärningar hade gjorts i proportion till kulturens andel i ministeriets budget, hade kulturens nedskärningar legat på cirka 4 miljoner euro.
Därutöver borde ministeriet skära ytterligare 150 miljoner ur sin budget för år 2026 – men vi lär få vänta ett år tills vi får höra varifrån miljonerna tas, och hur stor summan slutligen blir.
Det är, som Annika Tudeer i ett e-postmeddelande 5.9 till mig uttryckte det, en ”radikal nedskärning och nedmontering av medborgarsamhället. (…) De skär ned de kritiska rösterna. YLE, media, fredsrörelse, medborgarföreningar, konst, kultur, och speciellt ordets konst (litteratur och teater). Vad de sparar är väldigt litet.”
På kort sikt talar vi om en stigande arbetslöshet inom scenkonstfältet, teatergrupper och eventuellt teatrar som lägger ner sin verksamhet – och på lång sikt om en kommande generation som eventuellt inte ens vågar drömma om att arbeta med scenkonst.
Det finländska scenkonstfältet i siffror
Det finländska scenkonstfältet är stort. På Teaterinfo Finland TINFO har vi uppskattat att cirka 4 500–5 000 personer arbetar professionellt med teater, dans eller cirkus. I vår statistikinsamling hade vi år 2023 uppgifter från sammanlagt 268 olika teatrar, danskompanier eller cirkusgrupper, och av dem var 140 talteatrar, 70 dans- och produktionscentrum, 47 cirkusaktörer och 14 operor eller operaföreningar. Många tillfälliga arbetsgrupper och deras produktioner faller utanför vår statistikinsamling, vilket betyder att fältet är bredare än det som statistikförs.
Under åren innan pandemin sågs teater-, dans- och cirkusföreställningar av 3,7–4,1 miljoner åskådare årligen, vilket är enormt för ett land med 5,6 miljoner invånare. År 2023 låg antalet på 3,5 miljoner, vilket betyder att vi nästan är uppe i samma siffror som innan pandemin. Det som Finland och många andra länder med höga publiksiffror haft gemensamt är en statligt starkt subventionerad scenkonst som håller biljettpriserna låga.
Faktum är att scenkonsten är populär i det här landet. Varje år producerar dessutom omkring 500 amatörteatrar föreställningar. Ifall man räknar med amatörteaterns omkring 1 miljon åskådare varje år, är vi uppe i cirka 5 miljoner besök varje år.
Inga allmosor
Men det finns en utbredd, felaktig uppfattning inom vårt samhälle att staten enbart understöder kultur, och att kulturen borde fungera på marknadens villkor. Visst är det så, att när kulturen är hotad anordnar man demonstrationer och skriver insändare i dagstidningarna – vilket man inte ser personalen på till exempel Viking Line göra, eller personalen på något annat av de storföretag som också får stöd från staten. Enligt arbets- och näringsministeriets databas Mylly delade staten år 2023 understöd (inte lån, garantier, eller skattelättnader) på 1,1 miljard euro till olika företag. Genom skattelättnader går staten dessutom miste om miljarder euro varje år, men dessa bokförs inte.
Scenkonstfältet lever inte på allmosor – men de erhåller stöd precis som många andra näringar. En investering i kultur genererar inte bara i arbetstillfällen, men också i reella intäkter. År 2023 uppgick det statliga stödet för teater, dans och cirkus till 134 miljoner euro, det kommunala stödet till 80 miljoner, medan aktörerna själva genererade 90 miljoner euro i egna intäkter.
De egna intäkterna utgör ungefär en tredjedel av inkomststrukturen hos stora och mellanstora teatrar, medan 62 procent av deras utgifter utgörs av personalkostnader, 19 procent av fastighetskostnader och 19 procent av verksamhetskostnader. Ju mindre teater eller grupp, desto större andel av utgifterna utgörs av personalkostnader. Det vill säga, med det statliga understödet anställer man personal som skapar konstverk, vilka i sin tur lockar publik, som använder sig av transportmedel, besöker restauranger och kanske stannar på hotell. Kring varje scenkonstverk uppstår ett eget ekosystem.
Ändå väljer regeringen att skära oproportionerligt just kulturens stöd, finansminister Purra vägrar att lyssna på experter inom eller utanför ministeriet, lägger sig in i fördelningen av medel inom ett annat ministerium, och säger kategoriskt nej till samtal med fältets representanter.
Inbesparade lönekostnader
”Vi har nu en budget där vi räknar med 10 procent mindre anslag på statsandelarna. Det är ju främst lönerna som är våra utgifter och det enda som vi egentligen kan dra ner på,” svarade Ann-Luise Bertell på frågan hur Wasa Teater förbereder sig för det kommande. Dan Henriksson på Klockriketeatern uppskattar att lönerna är tre fjärdedelar av teaterns kostnader, och påverkar därmed antalet anställda frilansare liksom produktionernas livslängd.
Också på Viirus är det löner som man i första hand kan dra in. Medan Svenska Teatern räknar med ett bortfall på 400 000 euro nästa år, räknar Viirus med ett bortfall på 40 000 euro, eller en 80 procentig skådespelarvakans.
”I värsta fall måste vi balansera genom att dra ner på lönekostnader för gästande frilanskonstnärer,” svarade Martin Bahne, ny administrativ chef på Viirus.
Det är inget under att Skådespelarförbundet 4.9.2024 starkt kritiserat nedskärningarna på grund av de följder de får för särskilt utsatta frilansskådespelare. Enligt förbundets räkningar är nedskärningarna för scenkonstfältets del i storleksklass med 400 färre frilansuppdrag, eller permitteringen av samtliga fast anställda skådespelare för fyra månader. Inom det så kallade fria fältet kan 30 procent av grupperna vara tvungna att lägga ner sin verksamhet, och därigenom går ännu fler arbetstillfällen förlorade – i en situation då regeringen dessutom skärt ner bland annat i utkomstskyddet.
Det finns förhoppningar inom det finlandssvenska fältet om att fonderna och stiftelserna kommer till undsättning. Som Bahne skrev ”… i bästa fall lyckas vi balansera nästa år genom att öka på vår egen finansiering från andra håll.” Samma förhoppning har Teater Taimines chef CG Wentzel. Wentzel betonade att det inte bara är staten som drar in understöden, det samma gör kommunerna i vilka den turnerande barn- och ungdomsteatern söker upp sin publik.
Kompetensflykt
Strax efter att regeringen fattat beslutet om nedskärningarna, meddelade Centret för konstfrämjande 6.9.2024 att deras målsättning är att fördela de resterande medlen så att det fortfarande är möjligt att arbeta professionellt med konst – samtidigt som centret vidhåller att det är viktigt att konsten också kan förnya sig. Centret försöker skära i verksamhetsbidragen så litet som möjligt, men man kommer inte längre att tilldela fleråriga bidrag. Centret förbereder sig på nedskärningar på rentav 10 procent.
Fackförbundet för teater och media Finland (Teme) varnade för sin del att över tusen frilansares levebröd hotas.
Sonja Ahlfors och Joanna Wingren skrev i ett epostmeddelande 6.9.2024 att Blaue Frau endast gjort två anställningar i dagsläget för 2025, då gruppen i vanliga fall skulle ha anställt omkring 20 personer för kortare och längre perioder för två kommande produktioner i det här skedet. ”Om vi kan anställa människor till våra verk kommer det att ske sent, d.v.s. i början av 2025. Vi har märkt att många inom vår bransch ser på andra möjligheter att försörja sej (undervisning, andra jobb etc) nu i osäkra tider. Så när vi eventuellt har möjlighet att anställa konstnärer är det osäkert om de alls kan jobba med oss. I det långa loppet försvinner alltså människor från vår bransch,” skrev Ahlfors och Wingren. De har också börjat se på andra möjligheter att försörja sig själva.
Vad kan man göra nu?
De som kan blicka framåt litar på att det igen blir bättre tider, för regeringar kommer och går. Enstaka större kommuner kan ännu komma till undsättning, Business Finland kan öppna upp stödformer som bättre lämpar sig för scenkonstfältet, och fonderna har länge varit medvetna om de förhoppningar som faller på dem. Men det blir otvivelaktigt tufft inom den närmaste tiden, och därför är det bra att påminnas om de flertal organisationer inom scenkonstfältet som kan hjälpa med råd och erbjuda kollegialitet. Tänk på följande, i synnerhet ifall du kan tänka dig arbeta internationellt:
- Gör dig synlig på digitala kanaler – gör det enkelt för rollbesättare att hitta dig. Skapa en profil på Skådespelarförbundets Näyttelijähaku, och i Finland svenska skådespelarförbunds databas.
- Bekanta dig med förbunden under Fackförbundet för teater och media och hitta ett socialt skyddsnät bland kollegor.
- TINFO erbjuder rådgivning och mentorskap för arbetsgrupper som vill arbeta internationellt, kontakta .
- Ifall din arbetsgrupp söker sig till internationella marknader, bekanta dig med TINFOs Verktygslåda för internationell mobilitet.
- Bekanta dig med internationella finansieringskanaler, som Culture Moves Europe, Perform Europe och Nordisk kulturkontakt, som erbjuder ett flertal möjligheter för nordiska samarbeten.
- Ifall du har en arbetsgrupp eller förening, bekanta dig med Nya klassiker-fonden, som stöder samarbeten (nästa gång 2025), och observera att Svenska Kulturfonden har utlyst ett nytt bidrag för organisationer som ska sökas redan i oktober. Dessutom utdelar fonden understöd för att översätta och producera utländsk dramatik, se Världen på scenen.
- Ifall din arbetsgrupp/förening åker på gästspel utomlands, meddela oss på TINFO – vi sprider gärna information om internationella gästspel via våra kanaler.
- Prenumenera på TINFOs Apurahavahti (’Bidragsvakten’) och på vårt nyhetsbrev i vilken vi publicerar bland annat arbetsplatsannonser.
Kulturfältets lobbyorganisationer fortsätter att arbeta för bättre förutsättningar för konst och kultur i det här landet, och på många håll i Finland har man förhoppningsvis senast nu vaknat inför den betydelse som en lokal, levande scenkonst har på gräsrotsnivå. Som Dan Henriksson skrev i sitt meddelande till mig: ”Politik handlar om värderingar och om val.”
Linnea Stara är vd för Teaterinfo Finland TINFO, en sakkunnigorganisation inom scenkonstfältet som utvecklar och stöder internationell expertis och mobilitet, och genom att förstärka fältets kunskapsbas skapar ett starkare, mer kompetent och mer rörligt scenkonstfält.